27 maj 2023

Mamma, mamma! Vad livet blev ödsligt, tomt och kallt utan dig.
För du var hela min värld.
Du var allas värld, där din värme och kärlek lyste upp familjens liv,
men också dina vänners liv.
I alla dina möten, så vittnade människor om hur berörda de blev
av din värme.
Mamma min älskade mamma, en sådan ynnest att få vara din dotter!
Att få bli älskad och omhuldad av dig.
Så många år har gått, sedan vi skildes åt den kalla vinter eftermiddagen,
när man sövde ner dig för respiratorn.
Jag kommer så väl ihåg dina ögon,
hur dina magiskt brun gröna ögonen tittade så intensivt på mig.
För både du och jag visste där och då, att det var avskedsstunden.
Ingen annan anade då, vad du och jag redan visste....
Dagarna vid din säng, var bara en sträcka till det oundvikliga...
Min sorg var brutal, gränslös och skoningslös.
Hur skulle jag kunna orka att leva utan dig vid min sida?
Hur skulle jag någonsin få känna den tryggheten jag kände med dig?
Hur skulle jag kunna leva utan din mjuka hand och din varma famn?
Och din underbara doft, som jag fortfarande saknar...
Doften av villkorslös kärlek.
Mamma, mamma, du saknas mig mig varje dag!
Och jag vet att du är med mig till tidens ände...
Men ändå ibland, är jag så rädd att göra dig besviken,
och inte värdig din kärlek!
För jag har varit vilsen mamma,
i min nattsvarta ångest, i brutal ondska och utsatthet
och inte minst ensamhet.
Jag har kämpat mot de mörka krafterna,
i utposten av mitt liv.
Jag blev befläckad av mörkret,
och jag är sargad av striderna och mörkret.
Och inte längre den personen jag var tillsammans med dig.
Men jag älskar dig mamma, med hela mitt väsen.
Och du fattas mig varje dag.
När jag sluter mina ögon,
så tar minnena mig tillbaks,
till sommarängarna i Österrike,
där vi gick hand i hand
och plockade sommarblommor.
Då när himlen var blå och hjärtat fyllt av glädje.
Så minns jag dig min älskade mamma.
// Zelda
2 maj 2023

Vissa människor
kommer in som ljusbärare
i våra liv.
De älskar oss villkorslöst,
de ger stöd ,
och dömer aldrig.
Dessa ljusbärare är våra
själars medicin.
Utan dem skulle vi
inte överleva.
26 apr. 2023

Det vackraste jag vet,
är att upptäcka ljuset
i någons ögon,
som varit förlorad i mörkret
alldeles för länge...
26 apr. 2023

Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
För att långsamt försvinna,
är inte vackert alls,
inte ens klädsamt.
Det är heller inte en långsam tryckare,
med möjlighet att avsluta,
på bästa möjliga vis.
Det är heller inget episkt drama,
där slutscenen och avskedet
blir odödligt...
Det är sträckan till slutscenen,
som är hånet mina vänner...
Smärtan, ångesten och hopplösheten.
Dödsmasken som sitter hårt klistrat
med ödet .
Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
Det hade varit så mycket enklare,
att försvunnit under hans hand,
i hans vrede och hat,
eller omedelbart i pandemin...
Än denna långa obekväma och
smärtsamma dödsdans.
26 apr. 2023

Ute skiner solen
och fågelsången ackompanjerar
solens varma strålar,
med den spirande grönskan
och de späda blommornas prakt.
Våren står i sin fulla skrud,
med så mycket hopp om livet,
och så många löften om bättre tider...
Men hos mig,
där mörkret bor,
blir solstrålarna en örfil
och en förolämpning.
Solen drar mig ännu längre in i mörkret,
där sorgen bor och hoppet om livet
nästan är borta.
Jag drar mig undan likt ett skadat djur,
längre och längre in i mörkret
och tryggheten.
20 mars 2023

Jag tror min kärlek till ensamheten,
är tryggheten i sällskapet
med min själ.
Ingen som missförstår eller dömer mig,
det är fridfullt ensamhetens ocean...
En frid jag sällan känner
med andra människor.
20 mars 2023

Starka hjärtan,
är inte gjorda av metall,
utan av mörker, tårar och misslyckanden.
Det lärde dem kraften
i det spädaste ljuset.
20 mars 2023

De äger mig inte,
demonerna, de mörka haven,
ärren eller sjukdomarna.
De är bara mobbare,
som min ande
besegrar varje dag.
20 mars 2023

När stormen börjar avta,
så kommer du att inse,
hur enkelt det var,
att färdas över
orons ocean...
Allt du verkligen behövde,
var ditt mod,
som du hela tiden
hade inom dig...
Så tänker jag mig stormen,
när jag befinner mig i
stormens öga...
20 mars 2023

Allt som krävs,
är ett vackert falskt leende,
för att dölja en skadad själ.
För vem bryr sig om att titta
bakom ditt leende?
Ingen har tid eller ork,
att se de skadade...
Hur skadad du än är,
så är du alldeles ensam...
2 mars 2023

Även nu,
så trasig som du känner dig,
är du fortfarande så stark.
Det finns något att säga,
om hur du håller ihop dig,
trots att hela ditt väsen och
existens,
i varats ögonblick,
faller samman...
Fortsätt fokusera,
livet kan fortsätta,
om du bara orkar
fästa blicken ,
på krönet framför dig...
Vem säger
att kampen om överlevnad,
är vacker eller graciöst?
Du måste bara fortsätta...
2 mars 2023
Du är inte galen,
sakerna som hände dig,
gjorde ont.
De bröt ner dig,
till minsta atom.
De saker som du fick höra,
som krossade dig,
helt och hållet.
Misshandeln som du utstod av
deras händer.
Som om du inte var någon,
som om ditt liv,
inte hade ett värde
överhuvudtaget.
Din stolthet,
blev en spillra,
och allt som återstod min vän,
var förödmjukelsen
salta tårar.
Men du är inte galen,
du upplevde trauma, smärta och otrolig skada,
som förändrade dig för alltid.
Det gjorde dig till en krigare,
byggd på dina ärr.
En krigare ,
född i livets röra.
Vilken modig själ du är.
13 feb. 2023

Vi minns alla,
vi kan le åt våra minnen,
men hjärtat kan också förvridas,
i olidlig smärta,
av fragmenten ,
ur minnets väv.
Det är så lätt att återleva
känslorna med minnena
av en svunnen tid...
Men vi bor inte där längre,
den förflutna plats som vi
ibland längtar efter.
13 feb. 2023

Sanningen om magin
ligger i den perfekta
men bleknande önskan
vid varje stjärnfall...