Mörkret – Min Eviga Skugga

Att Leva i Mörkret

En personlig berättelse om kamp, rädsla och överlevnad

Så länge jag kan minnas har mörkret varit min ständiga följeslagare. Det har smugit sig in i mitt liv som en envis dimma, aldrig riktigt släppt greppet om min själ. Ångestens kalla hand har hållit mig i ett järngrepp, och ofta har jag känt mig fångad i dess mörka labyrint. Rädsla och osäkerhet har blivit vardagsmat, och jag har ofta dragit mig undan världen, gömt mig bakom min introverta fasad.

Kaosets Liv – Mellan Förföljelse och Hat

Men mitt liv har inte bara varit tyst och inåtvänt. Det har också präglats av kaos och stormar, där förföljelse, hat och till och med mordförsök varit verkliga hot. Att ständigt vara på sin vakt, aldrig riktigt känna sig trygg, har slitit på både kropp och själ. Jag har balanserat på ångestens avgrund, där varje dag är en kamp för att hålla sig kvar vid ytan.

Att Balansera på Avgrunden

Att leva så här är som att gå på lina över ett bottenlöst stup. Minsta snedsteg, och jag riskerar att falla. Men trots allt – trots mörkret, rädslan och hatet – har jag på något sätt lyckats fortsätta. Kanske är det en inre styrka jag inte visste att jag hade, eller bara ren och skär envishet. Livet har lärt mig att även när mörkret känns ogenomträngligt, kan det finnas små strimmor av ljus, ibland bara i form av ett andetag i taget.

Vägen Framåt

Jag vet att kampen inte är över. Ångesten kan slå till när som helst, och minnena från det förflutna bultar fortfarande i mitt inre. Ändå vägrar jag ge upp. Jag väljer att fortsätta gå, ett steg i taget, genom mörkret. För någonstans inom mig finns hoppet om att ljuset till slut ska ta överhanden.