Kreaktiviteten

Kreativitetens Ljus i Mörkret

- En personlig berättelse om överlevnad och inre styrka

Det finns stunder i livet då mörkret är så kompakt att det känns som om inget ljus någonsin kan tränga igenom. För mig tog livet den vägen – genom djupaste förtvivlan, ångest, självförakt och okontrollerbar rädsla. Jag har burit på en utsatthet som tyngde hela kroppen, utsatts för våld och förföljelse, mött hat som är svårt att sätta ord på. Men mitt i det allra svartaste fanns en gnista. Den hette kreativitet.

En barndom i skuggorna

Redan som barn fann jag trygghet i att skapa. Med färg och ord byggde jag världar dit ingen annan kunde följa. Allt det där jag aldrig vågade säga högt blev istället till bilder och texter. På så sätt blev kreativiteten min första och bästa vän – den som alltid fanns där när ensamheten och oron slog till.

Att sätta ord på smärtan

Med åren blev livet alltmer komplicerat, och den skyddade bubblan sprack. Jag blev utsatt, sårad och rädd. Men även när orden tog slut på insidan, fann jag dem på papperet. Ibland rann de ur mig som tårar, ibland krävde de all min kraft. Men där, bland mina skisser och berättelser, kunde jag ge form och färg åt det som gjorde ont. Självföraktet tappade greppet en stund. Det var som att varje ord och penseldrag byggde en bro över mitt inre kaos.

Kreativiteten – min livräddare

Det fanns perioder då jag tvivlade på att jag skulle orka gå vidare. När hat och förföljelse tryckte mig till marken, när våldet blev vardag, var skapandet det enda som kändes verkligt och meningsfullt. Det blev min livlina, min ventil och mitt sätt att skrika ut min smärta utan att någon behövde höra. I stunder då jag inte orkade möta andra, kunde jag möta mig själv i mitt skapande – och det räddade mig, gång på gång.

Ljuset i mörkret

Kreativiteten har varit mitt ljus när allt annat slocknat. Den har hjälpt mig att förstå mina känslor, bearbeta det jag upplevt och hitta styrkan att fortsätta. Kanske har jag förlorat mycket, men det jag fått tillbaka genom mitt skapande kan ingen ta ifrån mig. Det är mitt skyddsnät, min livlina, min frihet.

Idag vet jag att mörkret inte är slutet och att smärtan kan bli till kraft. Min kreativitet har tagit mig genom det värsta – och varje gång jag skapar, tänder jag ett nytt ljus för mig själv.