Blogg

Magi

17 nov. 2022

När dom säger,

att du ser saker, hör saker,

och känner saker,

som dom inte själva förstår, 

är för att dom förstår inte,

din kraft

och fulla potential.

Dom kommer aldrig att förstå

att magi finns,

och att du är magisk.

Det är heller inte meningen,

att dom skall förstå....

Magins värld,

är för få utvalda...

Tystnaden

17 nov. 2022

Tystnaden

är en ocean och talet en flod. 

När oceanen letar efter dig, 

gå inte till floden,

utan lyssna på oceanen.

Möten

17 nov. 2022

Det finns vissa människor,

som innehar en liten plats i ditt hjärta,

oavsett omständigheter, skeenden och situationer.

Dom lämnade en bit av dem själva,

när era själar kolliderade i mötet...

Och i hjärtat innersta vrå,

kommer dom att förbli.

Le

17 nov. 2022

Le,

och låt alla veta, 

att idag är du mycket 

starkare än igår.

Läkandets process

17 nov. 2022

Hon kommer aldrig att läka helt, 

hon vet om domen,

Men det kommer att finnas stunder,

av ögonblick,

där livet trots allt kommer att 

kännas fullkomligt...

detta i sig är läkandets

mirakel...

Imani

8 nov. 2022

Jag stannade mitt liv i flykten, när någon som stod mig mycket nära drabbades av en dödlig sjukdom. Vår återförening blev bitterljuv, då tiden tillsammans blev kort. Även om åren ifrån varandra varit många, så fanns den genuina respekten för varandra kvar, liksom kärleken och omsorgen om varandra. Vi var en helig allians med barn , en odödlig allians. 

Genom skogarna hade vi en gång i tiden sprungit skrattande och lekt i vår ungdom. I de klaraste vatten hade vi dykt och genom landskapen och länderna hade vi vandrat tillsammans. Vår kärlek till fornstora civilisationer, religionen och filosofin sammanlänkade oss liksom barnen. 

Men en dag slutade vår gemensamma väg, men inte för att kärleken tog slut, utan för ungdomens dåraktighet. Vi fann nya universum att utforska och centrera kring. Men minnena bestod som ett odödligt monument!

En vinterdag kom ett meddelande om att han var sjuk. Meddelandet hade tagit över ett år att nå mig, då jag var på flykt. Just där och då stannade jag mitt hela liv. Jag kommer aldrig någonsin att glömma hans första ord till mig, när vi talades vid i telefonen. " Nu kan jag dö i frid Imani, för du har kommit tillbaks till mitt liv. " Imani var namnet han alltid kallade mig, Imani som betyder tro och hopp på hans språk. Redan när vi möttes första gången, sa han att om han tror på någonting i sitt liv, så är det mig. Att all hans tro och hopp fanns hos mig. 

Jag och barnen fanns vid hans sida genom hans svåra sjukdom, vi hann dela många minnen och skratt och hade många intensiva diskussioner om meningen med livet och om gudomen. Men vår tid blev kort och sjukdomen gjorde hans sista tid brutal. 

Nu efteråt ser jag det som en stor ära, att någon så gränslöst kunde tro så mycket om mig och sätta allt hopp till mig, därför tog jag namnet Imani, för att hedra en av de finaste människor som jag någonsin träffat och som inte längre vandrar på denna jord. 

Aldrig glömd och alltid älskad av oss.

// Zelda Imani 2022-11-08

Fragment

8 nov. 2022

Bedrägeri

Ibland lurar hon världen,

med hennes bästa leende,

hennes värsta dagar.

Lågor

Hon hoppas en dag,

brinna såsom hon en gång gjorde,

brinna för allt hon

håller kärt...

Hon hoppas hennes själ brister ut

i fyrverkeri, 

vilt, galet och euforiskt...

Men hon vill aldrig någonsin mer,

drunkna i någon  annans lågor.

Gammal själ

Hon är en gammal själ,

där kärlek  fortfarande är ledordet.

Hon är en gammal själ,

där frid fortfarande råder över kaos.

Hon är en gammal själ,

i en värld,

som försöker bryta 

visdomen.

Vilse

22 sep. 2022

Ibland har tröttheten inget namn...

Den är bara där, dov och mörk,

och hotfull.

Jag fruktar att jag gjort det,

alldeles för länge...

Stannat i mörkret,

omsluten av mörkret...

Jag måste finna modet,

och hoppet...

annars blir jag uppäten här.

Resan är oändligt lång,

alltför lång...

Jag förlorar hela tiden

bitar av mig själv...

Vilsen i mörkret...

Vilse i det mörkaste av  vatten.

Dikter

22 sep. 2022

Absolution

Vid varje svart natt ,

söker själen efter absolution,

för helandet hon söker,

men inte finner.

Sökandes efter svaren,

som inte kommer,

där hennes val,

endast blir att existera,

i skymingslandet

där hon bor.

Läkning

Ibland är helandet och läkningen 

vila...

Den gömmer sig från världen

och den bär allt inom sig...

Så var stilla och njut av tystnaden,

och hör någonstans långt bort,

en porlande bäck,

som viskar om bättre tider...

Läkningen är långsam,

och hoppet ger löften,

men smärtar ibland i dagsljuset,

när siluetten av smärta

blir så mycket tydligare...

Fenix

Hon vände ryggen,

till den sargade kroppen

och själen.

Hon valde att möta de

flammande lågorna,

först då kom hoppet

i sanningen...

Sista chansen

24 aug. 2022

Vi glömmer aldrig

28 jan. 2022

Till minne av förintelsen, så ärar vi offren och överlevarna i en av de mörkaste perioderna i vår historia. Men det är inte tillräckligt att inte glömma. Mänskligheten måste vinna över det onda och vi måste varje dag lära oss att bekämpa hat i alla former.

Vi kommer aldrig någonsin att glömma.

Jag är tom nu

3 jan. 2022

Jag kunde aldrig drömma om att hela mitt liv skulle förändras av ett virus, som i sin tur genererat i livshotande sjukdomar. I nästan två år har jag varit sjuk, i mars 2020 kom viruset som förändrade mitt och min familjs liv.

Jag har kämpat i nästan två år och det har tagit mig till de mörkaste platserna. Så mycket förtvivlan, så mycket ångest och uppgivenhet. Ett långt bokslut, som ständigt avbryts av hoppets skimmer som tittar in.

Så mycket rädsla, så mycket ensamhet, så mycket klarseende, så många insikter som jag önskat jag haft så mycket tidigare. 

Min väg har aldrig varit osäkrare och min ångest aldrig större. Min själ bär på sorg och jag har aldrig varit tommare. Var detta mitt liv? Är detta allt? Så mycket jag behöver göra, så mycket jag önskar ännu få uppleva.

Jag vill leva, jag vill vinna över mina sjukdomar, jag vill andas utan smärta och jag vill känna vinden i mitt hår och andas in den friska luften efter ett sommarregn. Jag vill leva, jag vill ha många fler år med mina barn och jag vill bli älskad för den jag är.

Och jag har så mycket att skriva, så mycket att berätta och att lämna till eftervärlden. Mitt avtryck i tid och rum.

Du saknas mig

3 jan. 2022

Jag kommer ihåg hur vi skrattade tillsammans

och jag kommer ihåg hur du såg på mig,

hur du fick mig att känna

mig så utvald och speciell

Jag kommer ihåg din stolthet över mig,

och din rädsla att förlora mig,

in i det sista...

Jag kommer ihåg alla vakna nätter

och alla intensiva samtalen som

rörde sig om allt mellan

himmel och jord

Du var min andra hälft och du var mitt syre

och jag var ditt....

Jag kommer ihåg hur dåraktiga vi var.

när vi trodde att vi var odödliga.

Vemod

4 nov. 2021

Vart tog livet vägen? Vart tog drömmarna vägen? Vart tog jag vägen? Uppslukad av intet och det svarta hålet där materian och jaget dissikeras varje dag i oändligheten.

Det var inte så mina drömmar en gång handlade om, när jag fortfarande uppfattade världen som god och när jag fortfarande trodde, att störst av allt är kärleken.

Det var inte så här jag hade tänkt livet, det var inte så här jag ville leva. För detta är inte ett liv. 

Trasig

16 okt. 2021

Trasig själ, trasig kropp, trasigt hjärta och trasiga tankar. Jag tänkte inte livet så. Jag drömde en gång om hälsa, lycka och kärlek. Men mest av allt kanske om harmoni och sinnesfrid.

Jag är inte där och accepterar att jag nog aldrig kommer dit. Min värsta fasa var att försvinna i livet och i tidens mitt. Det fanns så mycket som jag ville hinna, ville förbereda. Jag har kommit till den punkten att det spelar inte längre någon roll. 

Mitt syfte vet jag inte längre, kanske moderskapet men definitivt inte kärleken. Mitt syfte kan hända också vara ordet. Då och nu.