Höstens magi

När vinden viskar genom gyllene träd

och löven dansar i virvlande färgspel,

då smyger hösten in med mjuka steg,

bäddar marken med sitt sprakande täcke.

Under molntunga himlar doftar luften av jord,

regnets droppar sjunger på fönstrets glas.

Ett stilla vemod blandas med glädjens ord,

när ljuset drar sig undan dag för dag.

Kastanjer och ekollon muntert faller,

barnen plockar dem, skrattar i skymningens tid.

I mörknande kvällar tänds varma ljus

och hemlighetsfulla sagor viskas i stugans vrå.

Hösten bär på krafter från förr och nu,

en tid för vila, för drömmar och förundran.

I dess magi finns både slut och början—

något viskar att allt har sin stund.

Andra inlägg