I en värld som rymmer så mycket ondska kan tron ändå stå stark.
Den står inte där för att förneka mörkret. Den blundar inte för våldet, sveken eller den kyla som ibland tycks breda ut sig över människors hjärtan. Tron vet att världen är sårad. Den vet att människan kan göra fruktansvärda val.
Och ändå står den kvar.
Inte som en naiv optimism, utan som en envis låga.
En låga som vägrar slockna, hur hårt vinden än blåser.
När ondskan ropar högst, viskar tron: Det finns mer än detta.
När hatet vill dra gränser mellan oss, påminner tron om vår gemensamma värdighet.
När cynismen säger att godhet är svaghet, svarar tron att kärlek är den största kraften av alla.
Tron är inte alltid högljudd.
Ibland är den bara en hand som sträcks ut.
Ett förlåt som uttalas trots stolthet.
En människa som väljer att inte ge igen.
I det lilla står den stark.
Och kanske är det just där dess styrka ligger – inte i makt eller dominans, utan i uthållighet. Den bär människor genom förluster, genom sjukdom, genom orättvisor. Den hjälper dem att fortsätta tro på mening när allt verkar meningslöst.
I en värld där ondska existerar är tron ett val.
Ett medvetet beslut att hålla fast vid ljuset.
Att tro att människan kan vara mer än sina mörkaste handlingar.
Och så länge det finns någon som väljer kärlek framför hat, sanning framför lögn, barmhärtighet framför hämnd –
så står tron stark.
Z B S
