Vilse

Ibland har tröttheten inget namn...

Den är bara där, dov och mörk,

och hotfull.

Jag fruktar att jag gjort det,

alldeles för länge...

Stannat i mörkret,

omsluten av mörkret...

Jag måste finna modet,

och hoppet...

annars blir jag uppäten här.

Resan är oändligt lång,

alltför lång...

Jag förlorar hela tiden

bitar av mig själv...

Vilsen i mörkret...

Vilse i det mörkaste av vatten.

Andra inlägg