Finns en sprucken människa
Efter allt som föll
Jag har burit dagar som rasade i händerna,
drömmar som sprack innan de hann få namn.
Jag räknade förluster som ärr i huden,
lärde mig le genom smärta jag aldrig valde.
Allt jag trodde skulle bära
vek undan när jag lutade mig fram.
Jag stod kvar i spillrorna av det jag var,
och kallade det styrka fast det mest var överlevnad.
Det finns nätter som fortfarande viskar
att jag gav mer än jag fick,
att kampen tog mer än den gav tillbaka,
att vissa slag aldrig gick att vinna.
Men se mig nu —
inte hel, inte klar,
men fortfarande stående.
För något i mig vägrar tystna.
En låg, envis glöd
som säger att slutet inte är här.
Att även trasiga hjärtan kan slå vidare,
att även trötta steg rör sig framåt.
Jag går inte vidare för att jag är stark,
utan för att jag ännu lever.
Och ibland
är det den modigaste handlingen av alla.
Z B S
Andra inlägg
Välkommen till
Bakom Masken
Bloggen om mitt
sanna jag,
Bakom maskerna.
"Tear off the mask.
Your face is
glorious."