Finns en sprucken människa
Fanfar till Kvinnan på Internationella Kvinnodagen
Det finns kvinnor som världen gärna vill göra små.
Kvinnor som någon försökt skrämma till tystnad.
Kvinnor som har lärt sig att leva med rädsla
som en skugga bakom ryggen.
De vet hur det känns
att ständigt lyssna efter steg.
Att känna hur minnen kan bränna i kroppen
långt efter att natten borde vara över.
Men kvinnan är inte bara sitt mörker.
Hon är också den som reser sig
när ingen tror att det är möjligt.
Hon bär sina sår
som hemliga kartor över överlevnad.
Varje ärr berättar en historia
om någon som försökte bryta henne
– och misslyckades.
För kvinnan är inte bara rädd.
Hon är modet som föds ur rädsla.
Hon är handen som fortfarande skriver
när någon vill slita pennan ur hennes grepp.
Hon är penseln som fortfarande målar
när någon vill göra världen grå.
Och varje ord hon vågar uttala
blir ett ljus i mörkret
för någon annan kvinna
som ännu inte vågat höja sin röst.
Så denna dag hedrar vi inte bara kvinnan
som hyllas i tal och historieböcker.
Vi hedrar också kvinnan
som fortsätter gå
trots att marken skakat under hennes fötter.
Kvinnan som vägrar låta rädslan
bestämma hennes sista mening.
För sanningen är denna:
Den som försöker tysta en kvinna
förstår sällan
vilken kraft som bor i henne.
En kraft som överlever.
En kraft som skapar.
En kraft som fortsätter tala.
Och så länge hennes ord finns kvar
har mörkret aldrig vunnit. ✨
Z B S
Andra inlägg
Välkommen till
Bakom Masken
Bloggen om mitt
sanna jag,
Bakom maskerna.
"Tear off the mask.
Your face is
glorious."