Att släppa taget
Det börjar inte med glömska,
inte heller med att sudda ut det som varit.
Det börjar i ett stilla andetag,
där hjärtat vågar mjukna
trots att det en gång gick sönder.
Förlåtelse är ingen ursäkt,
ingen vit flagg för det som gjorde ont.
Det är ett tyst beslut
att inte längre bära
det som aldrig var ditt att bära.
Som att öppna handen
efter att ha knutit den för länge,
känna hur smärtan rinner ut
mellan fingrar som äntligen slappnar av.
Du förlåter inte för deras skull,
utan för din egen frihet.
För att vinden ska få plats i ditt bröst igen,
för att stegen framåt
inte ska tyngas av gårdagen.
Och en dag märker du
att det som en gång var ett sår
bara är en viskning i huden,
en påminnelse om att du överlevde
och valde att leva vidare.
Så släpp taget.
Inte för att det var lätt—
utan för att du är värd
ett liv som inte längre gör ont.
Z B S
