Hoppet och Ångesten - En pjäs i fyra akter

Akt I: Skymning

Plats: Ett tomt torg i skymningsljus. HOPPET och ÅNGESTEN sitter på varsin bänk, med lite avstånd mellan sig.

Hoppet: Du ser ut att bära hela världen på dina axlar idag.

Ångesten: Det känns faktiskt så ibland. Allting är så tungt, som om luften var gjord av bly.

Hoppet: Men luften är fri, och vinden kan föra oss vidare om vi bara vågar släppa taget.

Ångesten: Jag vågar knappt andas ibland. Tänk om allt går fel?

Hoppet: Tänk om allt går rätt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Plats: Samma torg, nu under stjärnklar himmel.

Ångesten: När mörkret faller känns ensamheten större. Allt som kan gå fel viskar i mitt öra.

Hoppet: Men titta upp, stjärnorna lyser trots mörkret. Varje natt har sin morgon.

Ångesten: Och om morgonen aldrig kommer?

Hoppet: Då får vi tända våra egna ljus. Det är därför jag finns här.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Plats: Torget fylls av det första grå gryningsljuset.

Hoppet: Lyssna—fåglarna sjunger igen. Kanske är det ett tecken.

Ångesten: Jag skulle vilja tro på tecken, men det är svårt.

Hoppet: Du försöker, och det är ett steg. Ibland är det lilla modet större än det stora.

Ångesten: Kanske har du rätt. Kanske kan jag andas lite lättare nu.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Plats: Torget badar i solljus. HOPPET och ÅNGESTEN sitter nu närmare varandra.

Ångesten: Något känns annorlunda idag. Det är som om vikten på mina axlar har minskat.

Hoppet: Det är så det brukar kännas när man vågar släppa in morgonen.

Ångesten: Kommer du alltid att finnas här, även när det blir mörkt igen?

Hoppet: Ja. Så länge du andas, andas jag.

Ridå

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Av Zelda Boudine