Introvert

Viskning

Jag är
tystnaden mellan orden,
pausen före andetaget,
en stilla ström under ytan
där tankar glimmar
som små ljus
ingen ser
men jag bär dem alla.

Hemmaplan

Mitt språk
är inte sorlets tempo
utan rummets lugn.
Jag talar bäst
när ingen lyssnar
för högt.
Mina ord växer
som skuggor i skymning —
tydliga
för den som stannar upp.

Lågmäld styrka

De tror
att den som är tyst
är svag.
Men min styrka är stilla,
som en berggrund
man inte märker förrän
man lutar sig mot den
och märker
att den bär.

Inåt

Jag vandrar inåt,
ett steg i taget,
i ett landskap
där ingen annan går.
Där är jag inte för mycket,
inte för lite —
där är jag helt.
I min egen mjuka rytm
hör jag världen klarare
än när jag skriker med.

Sällskap

Jag älskar människor
så som natten älskar stjärnor:
på avstånd,
i lagom doser,
som ljuspunkter
i en annars trygg tystnad.
Tätare än så
blir jag bländad.

Mellan raderna

Jag är inte tyst.
Jag bara talar
på ett språk
som kräver långsamhet.
Läs mig
inte på volym —
utan mellan raderna.

 

 

---

Andra inlägg

• Inuti tystnaden bor jag
• Ett rum utan tid och utan mig
• Skärvor av något som var
• Procession av ruiner.
• Allt är bränt
• Det finns ögonblick i livet som förändrar allt
• Löften som föds ur mörker
• Det nya landskapet – Horisontens födsloplats
• Kärnrummet – Hjärtats dolda centrum