Finns en sprucken människa
Ljuset som aldrig slocknar
När mörkret smyger sig nära, när natten känns lång,
då viskar hoppet tyst i hjärtats sång.
Rädslan klamrar sig fast vid tankens rand,
men hoppet växer, som en blomma i hand.
En strimma av ljus i stormens famn,
en värmande låga i kylans namn.
Fruktan må skugga varje steg jag tar,
men hoppet leder dit där framtiden har svar.
Vi stapplar och tvivlar, vi tvekar ibland,
men hoppet går före, med öppen hand.
Det bär oss mot morgonens skimrande bro,
där fruktan ger vika och livet får ro.
Så låt hjärtat minnas, när tvivlet är tungt,
att hoppet är större än fruktan någonsin sjungt.
I varje andetag, i varje stund vi får,
är hoppet den låga som aldrig går.
