Till dig som bär världen tyst

Du som andas lugnt i skuggans vrå,
när världen ropar högt där ute,
du bär ditt ljus i stilla hand,
en låga som aldrig slocknar.

Du hör nyanser ingen annan märker,
känner stormar som andra kallar vind.
Du talar mjukt, men dina ord
stannar länge i dem som lyssnar.

I tystnaden växer tankar,
blommor utan namn,
drömmar som ingen ser
men som bär dig genom dagen.

Du är inte mindre för att du är stilla,
inte svag för att du söker ro.
Du är den som ser världen
innan den ens vet att den visar sig.

Så vila i din stillhet,
den är inte tom — den är hel.
Du är ett eko av djupet,
och världen behöver ditt lugn.

Andra inlägg