Finns en sprucken människa
Det nya landskapet – Horisontens födsloplats
Aaren stod nu på en vidsträckt slätt. Marken bestod av mjukt skimmer, som sand gjord av minnen, drömmar och något som liknade framtidens råmaterial. Himlen var en vandrande färg — ibland blå, ibland violett, ibland något helt annat.
Luften bar en mild ton som påminde om både vindspel och hjärtslag.
Aaren tog ett steg. Marken formade sig i takt med hens avsikter — inte för att behaga, utan för att spegla den inre riktningen.
Och gestalter började träda fram runt horisonten. Inte Gestalten, inte den yngre Aaren, inte skuggjaget — utan människor, figurer, minnen och möjligheter som Aaren ännu inte mött.
En viskning kom från vinden:
”Det här är livet bortom striden. Inte utan kamp… men utan krig mot dig själv.”
På avstånd såg Aaren en stig som svävade en bit över marken, glödande svagt som om den väntade men inte krävde. Det var en väg som inte lovade lättnad, men mening. Inte klarhet, men riktning.
Aaren log — ett riktigt, ovillkorat leende.
Sedan började hen gå.
Steg för steg in i ett nytt kapitel,
där strider inte längre var förluster
utan samtal.
Andra inlägg
Välkommen till
Bakom Masken
"Tear off the mask.
Your face is
glorious."