För orden som ännu inte är skrivna

Luften river,
varje andetag ett slagfält.

Kroppen darrar,
svag men fortfarande här.
Allt ogjort pressar på,
som en skuld mot livet.

Men i ruinerna
finns en gnista,
ett trotsigt ljus som vägrar dö.

Jag andas inte bara för att överleva.
Jag andas för det som väntar,
för orden jag ännu skall skriva,
för vägarna jag ännu skall gå.

Så länge bröstet höjer sig,
så länge hjärtat slår,
finns en morgondag.

Och jag är på väg dit.

Andra inlägg