Finns en sprucken människa
Mellan evighet och ögonblick
Vi föds i ett andetag,
ett ljus som tänds i mörkret.
Och genast börjar vi förlora –
sekunder,
minnen,
människor vi älskar.
Vi frågar oss:
Finns det en mening i detta flyktiga?
Eller är vi bara dammkorn i universums vind?
Men kanske är meningen inte huggen i sten,
kanske är den mjuk,
ett eko i våra möten,
ett skratt som aldrig kan tas tillbaka,
en hand som hålls i mörkret.
Vi lever mellan evighet och ögonblick,
och allt vi äger är just nu.
Så låt oss tala,
låta våra hjärtan slå högt,
älska tills det gör ont –
och minnas att vi är stjärnstoft,
på tillfälligt besök i tidens oändliga hav.
