Skugga

Jag bär masker tills huden blöder,
ett leende spänt över sprickor.

Självföraktet äter mig inifrån,
rädsla i varje andetag,
ångesten i varje steg.

Jag gömmer mig i tystnaden,
men där ekar jag högst.

Andra inlägg

• En kärleksdikt till mamma
• Andetag
• Vilsen
• Krossad
• Självförakt
• Maskernas tyngd
• Tystnadens rum
• Inombords krig
• Höstens magi