Skugga

Jag bär masker tills huden blöder,
ett leende spänt över sprickor.

Självföraktet äter mig inifrån,
rädsla i varje andetag,
ångesten i varje steg.

Jag gömmer mig i tystnaden,
men där ekar jag högst.

---

Andra inlägg

• Korthus
• Där maskerna spricker
• Bakom maskerna – när huden inte längre går att ta av
• Jag lever ännu en dag
• Jag bär dig inte längre
• Att släppa taget
• Livets förändringar
• Monolog: Lufthungerns namn
• Fanfar till Kvinnan på Internationella Kvinnodagen
• Lufthunger