Finns en sprucken människa
Viljan att överleva
Det finns en eld,
så tyst att ingen hör den,
så envis att inget släcker den.
Den brinner inte för seger,
inte för ära,
utan för andetaget självt —
för nästa gryning, nästa chans.
När marken öppnar sig under fötterna,
när himlen faller som aska,
står något kvar inom oss,
något som vägrar falla.
Det är inte skönhet,
inte hopp,
inte ens tro —
bara den stilla rösten som säger:
”Än är jag här.”
Och ur den rösten växer livet,
gräset genom betongen,
ljuset genom sprickan,
hjärtat som slår trots allt.
