Blogg

Mellan varat och evigheten

26 feb. 2024

Han sa, jag ler med hela mitt hjärta när jag ser dig. Jag insuper doften av dig, långt efter att du lämnat sängkanten och mig. Och hela tiden du är ifrån mig fysiskt, så lever du i mitt hjärta. Men när du finns vid min sida, så är jag ett halvt steg in i evigheten, för min tid är snart till ända.

Jag ser dig, jag hör dig och jag ler mot dig, men jag finns inte riktigt där. Jag skrattar och vi talar om minnen och vardagen. Men jag kan inte riktigt insupa dina ord. Hur kan jag förklara, att jag ser inte längre livet som dig, jag är i vardagen men jag gör samtidigt en själslig resa. Eftersom jag kan vinna eller förlora livet. Men om jag vinner mer tid, så är jag inte längre henne som du minns mig som. Och om jag förlorar, är jag också förändrad. Hela min historia har jag omvärderat.

Du ser mig, du känner att jag är förändrad. Men du säger ingenting och du frågar heller ingenting. Och jag känner tydligt att du är en av de levande som räds evigheten men mest av allt sjukdomar, som är beviset på vår dödlighet. Jag blir tyst och avvaktande, för jag söker djupet och inte ytan. Jag är långt ifrån dig, som vi befinner oss i olika galaxer.

Insikten kommer alltid att vara min största gåva, som livet gav mig. Den kom som väldigt ung, och med detta har jag omfamnat hela mitt liv. Men du blev i slutet bara min dagsslända, som levde i ljuset av den jag var då. Du förfördes av min yta, men aldrig av mitt djup.

Tanken svindlar, då någon gav mig den största bekräftelsen på sin dödsbädd. För jag är säkrare än någonsin, att du aldrig kommer att bära det hjärtat. För kärlek är att älska mellan varat och evigheten.

Jag kände några änglar som vandrade på jorden

18 jan. 2024

Vem vill inte tro på änglar och gränslös godhet? Vi är många som tror och några av oss som till och med sett änglar!

Jag har den stora förmånen att både sett änglar i skyn, men också mött några som vandrat på denna jord, och då tänker jag i första hand på min faster och hennes dotter som är min kusin. Redan som barn kunde jag känna att min faster var den varmaste och godaste människan jag träffat i mitt liv. Hon bar en aura av mildhet och godhet, samtidigt som hon vibrerade värme. Hon lämnade jordelivet tidigt, och bar i många år sina sjukdomar med en enorm grace. Hon var troende, men hennes gudstro blev aldrig rubbad, trots hennes enorma prövningar. Min älskade faster var friden personifierad. Det blev ödsligt och tomt den dagen hon lämnade oss för himlen.

Hennes dotter som förlorade sin mamma väldigt tidigt, ärvde hennes mammas godhet och tro. Hon levde för kärleken och gav den till alla människor i hennes omgivning. Hon var ung när hon drabbades av bröstcancer, men överlevde den under många år. Aldrig klagade hon, aldrig var hon bitter, utan hon omfamnade varje dag i hennes liv. Hon var så älskad av alla, hon hade ett stort umgänge, och även en stor församling som hon tillhörde. När hon lämnade livet, blev jorden en kallare plats.

För några dagar sedan kom min kusins facebook konto upp, och jag gick in i den för att titta. Och jag blev alldeles rörd, fastän det i år är fyra år sedan som hon gick bort, fortsätter människor att skriva till henne. Det om något visar att godhet och kärlek glöms aldrig bort. Min kusin och hennes mamma var något man sällan träffar på, änglar på besök från himlen. Jag är så övertygad att alla kände det, och därför fortsätter man skriva till min innerligt älskade kusin.

För några år sedan gick jag och min dotter längs vattnet, det var en novemberkväll och himlen var mörk, med undantag av lyktorna längs stranden. Plötsligt uppenbarar sig ett starkt ljussken över oss, när vi tittar upp ser vi en ängel i ljuset, som följer oss längs vattnet, efter en stund blir de plötsligt två ljusvarelser på himlen. Både jag och min dotter var alldeles betagna i vad vi såg och tittade hela tiden upp mot skyn, förbipasserande började också titta upp, men fortsatte att gå. Det var uppenbart att de inte såg vad vi såg. Till en man som ropade till, jag ser änglarna, jag ser verkligen änglarna.

Det var en mäktig stund, att änglarna visade sig för oss, jag kommer att bära det med mig till mitt sista andetag. För jag tror inte på änglar, jag vet om dess existens.

Ljusbärare

24 okt. 2023

Vi lever i en mörk och ondskefull tid,

våld, hat och förakt,

sprider sig som en löpeld,

över vår jord.

Vi lever i en mörk tid,

och vi behöver ljusbärare ,

som kommer med hopp.

För utan hopp är vi förlorade.

Flickan på fotografiet

2 sep. 2023

Häromdagen satt jag och bläddrade i mina fotoalbum,

jag såg de svunna tiderna,

den lyckliga och oskyldiga tiden,

när framtiden kändes som hoppfullt löfte...

Jag såg människorna som jag älskar

så mycket,

Jag såg platserna och kände minnena som kom

med fotografierna...

Aldrig kunde jag tro,

att livet skulle mörkna

så för mig.

Jag var så lycklig då,

eller var det

i ett annat liv?

Jag vet inte säkert,

för när jag tittade närmare,

var ansiktet en främlings...

Skadad

2 sep. 2023

Jag kommer ihåg

som igår,

när livet bara kom att handla

om överlevnad...

Vad bryr sig en krigare om

sommar, sol, semester och känslor?

När allt bara handlar om att överleva

från en dag till annan...

Blöder

16 aug. 2023

Genom mitt liv,

har jag vandrat oftast blödande,

och ensam.

Så ofta har jag önskat,

att någon vandrat vid min sida,

varit min sköld ,

torkat mina tårar och lagt förband.

Mörkret kan vara skrämmande att

konfrontera ensam.

Men det skapar också en stark själ.

Som överlever mot alla odds.