Blogg

Jag fann mig själv

31 juli 2023

I ensamhetens stilla djup

Det var där, jag fann mig själv

När det inte fanns något att anspela på

Det var där, jag fann mig själv

 

I mitt hjärtats duk

Det var där, jag fann mig själv

När jag såg mig själv som konst

Det var där, jag fann mig själv

 

I mitt sinnes stillhet

Det var där, jag fann mig själv

Med en total avsaknad av tid och rum

Det var där, jag fann mig själv

 

I ondskan, som skalade bort all värdighet

Det var där, jag fann mig själv

När jag låg på knä för att be

Det var då, jag fann mig själv

 

I djupet av all min smärta

Det var där, jag fann mig själv

I regnets lugn och i snöflingornas kristaller

Det var där, jag fann mig själv

 

Jag skalade bort allt oväsentligt

Började be igen

Min själ och min vilja blev ett

När tiden stod stilla

och jag blev min egen skapelse

Kommunicera

13 juli 2023

Alla talar till mig,

i tusen ord och inget.

Men du talar till min själ.

Att vara empat

13 juli 2023

Jag kan se smärtan i dina ögon

Jag kan känna den innan du talar

Smärtan som du känner,

fullkomligt tar andan ur mig.

 

Jag absorberar allt,

och jag känner varje uns av din smärta.

 

Empater vandrar i sin egen smärta, 

och det kräver en bruten människa,

att se all smärta runt om.

 

Jag kan läsa ditt ansikte,

jag kan se djupt inom dig,

och jag vill alltid hjälpa,

de vilsna och de lidande. 

 

Men empater kan fastna i mörkret, 

därför måste vi hålla fast 

vid lågan.

För att inte förlora

oss själva 

i mörkret.

Kärleken som aldrig fanns

10 juni 2023

I svårigheter så behöver alla någon,

som håller hårt om oss,

och som oavsett vad,

aldrig släpper taget.

 

Någon som viskar ömt,

du är inte ensam.

 

Som älskar dig i din vackraste skrud,

men också i din mörkaste skrud,

där prövningarna ,

avlöser varandra i oändlighet.

I sjukdomens förvridna ansikte,

i den bottenlösa förtvivlan 

och den nattsvarta ångestens timme. 

 

Jag har i hela mitt liv,

sökt efter en lugn hamn,

eller en klippa i stormen.

 

En varm hand som inte släpper.

Det är försent nu.

 

Om jag kunde

10 juni 2023

Det är så lätt att vara efterklok,

att önska kunna måla om sitt liv 

i andra färger.

 

En annan nyans, kompositation

och inte minst dynamik.

Så enkelt om man kunde radera vissa stycken

och göra om och inte minst

börja om.

 

Men allt är för sent nu.

Jag har accepterat,

både sanningen och ödet.

Mamma du saknas mig

27 maj 2023

Mamma, mamma! Vad livet blev ödsligt, tomt och kallt utan dig.

För du var hela min värld.

Du var allas värld, där din värme och kärlek lyste upp familjens liv,

men också dina vänners liv.

I alla dina möten, så vittnade människor om hur berörda de blev

av din värme.

Mamma min älskade mamma, en sådan ynnest att få vara din dotter!

Att få bli älskad och omhuldad av dig. 

 

Så många år har gått, sedan vi skildes åt den kalla vinter eftermiddagen,

när man sövde ner dig för respiratorn.

Jag kommer så väl ihåg dina ögon,

hur dina magiskt brun gröna ögonen tittade så intensivt på mig. 

För både du och jag visste där och då, att det var avskedsstunden.

Ingen annan anade då, vad du och jag redan visste....

Dagarna vid din säng, var bara en sträcka till det oundvikliga...

 

Min sorg var brutal, gränslös och skoningslös.

Hur skulle jag  kunna orka att leva utan dig vid min sida?

Hur skulle jag någonsin få känna den tryggheten jag kände med dig?

Hur skulle jag kunna leva utan din mjuka hand och din varma famn?

Och din underbara doft, som jag fortfarande saknar...

Doften av villkorslös kärlek.

 

Mamma, mamma, du saknas mig mig varje dag!

Och jag vet att du är med mig till tidens ände...

Men ändå ibland, är jag så rädd att göra dig besviken,

och inte värdig din kärlek!

 

För jag har varit vilsen mamma,

i min nattsvarta ångest, i  brutal ondska och utsatthet

och inte minst ensamhet. 

Jag har kämpat mot de mörka krafterna,

i utposten av mitt liv.

Jag blev befläckad av mörkret,

och jag är sargad av striderna och mörkret.

Och inte längre den personen jag var tillsammans med dig.

 

Men jag älskar dig mamma, med hela mitt väsen.

Och du fattas mig varje dag.

När jag sluter mina ögon,

så tar minnena mig tillbaks,

till sommarängarna i Österrike,

där vi gick hand i hand

och plockade sommarblommor.

Då när himlen var blå och hjärtat fyllt av glädje.

Så minns jag dig min älskade mamma.

 

// Zelda

Sanningen

2 maj 2023

Ibland

är det inte människor

som förändras,

utan masken

som faller av.

Ljus

2 maj 2023

Vissa människor

kommer in som ljusbärare 

i våra liv.

 

De älskar oss villkorslöst,

de ger stöd ,

och dömer aldrig.

 

Dessa ljusbärare är våra 

själars medicin.

Utan dem skulle vi

inte överleva.

Hoppet

26 apr. 2023

Det vackraste jag vet,

är att upptäcka ljuset

i någons ögon,

som varit förlorad i mörkret

alldeles för länge...

Ibland

26 apr. 2023

Ibland kommer jag på mig själv,

med en stilla önskan...

 

För att långsamt försvinna,

är inte vackert alls,

inte ens klädsamt.

Det är heller inte en långsam tryckare,

med möjlighet att avsluta,

på bästa möjliga vis.

 

Det är heller inget episkt drama,

där slutscenen och avskedet 

blir odödligt...

 

Det är sträckan till slutscenen,

som är hånet mina vänner...

Smärtan, ångesten och hopplösheten.

Dödsmasken som sitter hårt klistrat

med ödet .

 

Ibland kommer jag på mig själv,

med en stilla önskan...

 

Det hade varit så mycket enklare,

att försvunnit under hans hand,

i hans vrede och hat,

eller omedelbart i pandemin...

 

Än denna långa obekväma och 

smärtsamma dödsdans.

 

 

Ute skiner solen

26 apr. 2023

Ute skiner solen

och fågelsången ackompanjerar

solens varma strålar,

med den spirande grönskan 

och de späda blommornas prakt.

 

Våren står i sin fulla skrud,

med så mycket hopp om livet,

och så många löften om bättre tider...

 

Men hos mig,

där mörkret bor,

blir solstrålarna en örfil

och en förolämpning.

 

Solen drar mig ännu längre in i mörkret,

där sorgen bor och hoppet om livet

nästan är borta. 

Jag drar mig undan likt ett skadat djur,

längre och längre in i mörkret

och tryggheten.

Ensamhetens stilla ocean

20 mars 2023

Jag tror min kärlek till ensamheten,

är tryggheten i sällskapet 

med min själ.

 

Ingen som missförstår eller dömer mig,

det är fridfullt ensamhetens ocean...

 

En frid jag sällan känner

med andra människor.

Starka hjärtan

20 mars 2023

Starka hjärtan,

är inte gjorda av metall,

utan av mörker, tårar och misslyckanden.

 

Det lärde dem kraften

i det spädaste ljuset.

Demoner

20 mars 2023

De äger mig inte,

demonerna, de mörka haven,

ärren eller sjukdomarna.

 

De är bara mobbare,

som min ande 

besegrar varje dag.

Mod

20 mars 2023

När stormen börjar avta,

så kommer du att inse,

hur enkelt det var,

att färdas över

orons ocean...

 

Allt du verkligen behövde,

var ditt mod,

som du hela tiden

hade inom dig...

 

Så tänker jag mig stormen,

när jag befinner mig i

stormens öga...