22 nov. 2018
Kärlek är inte alltid lätt, kärlek kan vara att inte sluta hoppas på det lyckliga slutet. Att inte ge upp och trots allt det svåra bakom, våga tro att det bästa finns framför oss.
Att när allt gör så ont, ändock ha en viskning som säger, ge inte upp. Kärlek är när man prövas det yttersta, ändock på kvällen känna saknad och smärta av enskildheten och ensamheten.
Detta tänkte jag mig kärlek, att efter allt kaos, ändock se djupt in i de mest magiska ögonen som jag känner och tillsammans konstatera att vi åter valde varandra. Att vi åter stod upp för varandra, trots allt som varit.
Att vi var redo att visa hela världen, att vi valde varandra, större och bättre än någonsin. Detta var min önskan om min kärlek.
19 nov. 2018
Likt försommarens grönska och prakt, som det milda sommarregnet,
som varligt sveper förbi
och efterlämnar de mest magiska dofterna
av liv och fröjd.
Som de mörka molnen som tornar upp
på himmelen,
innan ovädret bryter ut.
Likt de mörka vågorna ,
som slår mot klipporna.
Så tänker jag mig livet,
som Yin och Yan,
dansande sin eldedans.
19 nov. 2018
Du och jag,
vår historia går från
vår tidiga ungdom,
för vad visste jag om livet?
Innan du med buller och bång,
tog dig in i mitt liv?
Så många skratt har vi delat,
så mycket glädje har vi delat
men också den mörkaste förtvivlanbråken, vanmakten och svartsjukan,
som en dag skiljde oss åt.
Men vi kunde ändå inte ta farväl,
för vi hade skapat magi,
vår familj.
Tiden har gått och efter många år,
korsades våra vägar igen,
i glädje och i förtvivlan.
För vi möttes i din svåraste stund,
när sjukdomen hemsökt dig
och när ditt liv var dömt.
Vi är andra människor idag,
vi är åtminstone visare,
och ödmjukare,
för livet har prövat
både dig och mig.
Men vi är familj
och ingenting
kan någonsin ändra
detta.
Vårt monument är vår familj,
för tid och evighet
har vi gjort ett avtryck.
Du är aldrig ensam,
för vi består i all evighet.
9 nov. 2018
Du lämnade mig där,
i händerna på djävulen själv
för du var så upptagen med att rädda dig själv,
att du offrade mig.
Du var min trygghet och du var min andra mamma
och min käraste faster,
tillsammans gick vi igenom helvetet
för att sanningen skulle göra oss fria,
men vilken helvetes lögn!
Du älskade dig själv mest,
så mycket att du lämnade mig.
Död eller levande,
du offrade mina barns mor
och din brorsdotter.
Du gjorde mig
till ingen!